Fast vi lärde känna killarna för första gången idag, kändes det som vi hade känt varandra jätte länge. Vi hade det jätte trevligt, fast fotbollen blev lite konstig. Det kändes som om dom vore vanliga killar från skolan. Inte killarna från One Direction.

Vi grillade, och åt. Pratade med varandra och skrattade.

-Det är…varmt! Skrattade Chelseas och la sig ner i sanden som en platt pannkaka.

Jag skrattade till och la mig ner bredvid henne, mätt och glad. Sant, det var väldigt varmt. Minst 25 grader fast det var kväll. Plötsligt reste sig Niall upp ur sanden och började gå mot deras svarta bil som stod vid vår sommarstuga. Han kom tillbaka med en gitarr i handen.

-Kom på att jag hade denna i bilen. Sa han och jag satte mig upp, samtidigt som Chelsea.

Han började spela någon melodi på den och Liam började nynna till någon låt. Jag såg på Chelsea och vi log mot varandra. Det var jätte mysigt. Vi satt så i några minuter. I den varma sanden, bredvid varandra. Jag såg mot Louis och Harrys håll, och kunde knappt hålla mig för att le när jag märkte att Harry satt med blicken på Chelsea. Jag mötte Louis blick och vi båda log mot varandra.

-Jag går och tar ett dopp. Sa jag tillslut och ställde mig upp. Samma sak gjorde Chelsea.

-Jag med! Fnittrade hon.

Vi gick närmare vattnet och kände vattnet med tårna. Det var inte varmt, men skönt att bada i. Vi drog av oss shortsen, (eftersom vi hade bikiniunderdelen under shortsen) och började sakta gå in i vattnet.

-Är det kallt? Ropade killarna och vi skrattade till.

-Nejdå!

Jag håll andan när vi var tillräckligt långt ute i havet och dök ner i vattnet. Jag kom snabbt upp igen och skrattade. Chelsea simmade längre ut och sedan dök ner i vattnet där. Jag simmade fram till Chelsea och vi skrattade tillsammans. Vi såg mot killarnas håll och märkte att Harry och Louis började ta av sig tröjorna. Ville egentligen bara svimma. Jag kände hur Chelsea nöp min arm under vattnet och jag skrattade till. Louis sprang före Harry och kastade sig i vattnet. Han kom upp ur vattnet igen och såg mot mig och Chelsea.

-DET ÄR JU ISKALLT! Skrek han och skrattade

-Fast det är det ju inte! Ropade jag och visade tungan mot Louis.

Harry smög bakom Louis och puttade han tillbaka i vattnet. Chelseas började asgarva och jag applåderade och skrattade också. Harry skrattade och Louis kom upp ur vattnet igen.

-Hazza, hur kunde du? Sa han och tog tag i Harrys huvud och tryckte ner huvudet i vattnet medan Harry skvätte vatten. Han släppte tillslut Harrys huvud och skrattade. Harry kom upp på yta igen, och såg på Louis med sorlig blick. Plötsligt började dom viska till varann och såg på oss. Dom började sakta simma fram till oss med skumma blickar och jag började lite orolig vad dom egentligen ville göra nu.

-..Ni skrämmer mig. Sa Chelsea till killarna och jag skrattade till.

-Sluta se på oss sådär. Sa jag efter Chelsea.

Harry och Louis dök ner i vattnet och plötsligt kände jag hur någon drog mig ner under vattnet. Jag såg under vattnet och mötte Louis blick och han log stort mot mig. Jag rufsade till hans hår och simmade upp på ytan igen. Samma sak gjorde Louis och han skrattade. Jag skrattade och puttade ner han i vattnet igen. Tillslut kom Chelseas upp ur vattnet igen och hon simmade fort mot mig. Tillslut kom Harry upp och skrattade.

-Jag kunde drukna! Skrek hon med skratt till Harry som slängde sig ner i vattnet igen.

Jag dök med Chelsea ner igen i vattnet och jag tittade mig omkring i vattnet. Plötsligt kände jag två händer runt min midja som sedan lyfte mig upp ur vattnet. Louis skrattade och jag såg på han. Han snurrade och jag skrek samtidigt som jag skrattade.

-LOOUIIISSSS. Skrek jag och jag mötte Chelseas blick som upplevde samma sak som jag, fast det var Harry som snurrade på henne.

Tillslut slängde Louis mig i vattnet samtidigt som jag skrek, och senare hamnade under ytan. Jag simmade upp och såg Chelseas sitta på Harrys axlar och dom skrattade tillsammans. Jag såg upp och mötte Louis och log mot mig.

-Gick det bra? Frågade han och jag skrattade till.

-Jadå.

Han tog min hand och sedan min midja och satte mig upp på hans axlar. Jag skrattade av glädje och gjorde en highfive med Chelsea. Niall, Zayn och Liam garvade åt oss. Louis och Harry började gå mot land igen med mig och Chelseas sittande på axlarna. Jag la mina händer på Louis huvud och började göra något liknande huvudmassage på honom. Han skrattade till och kittlade mig under foten och jag skrek till.

-NEJ JAG ÄR SKIT KITTLIG. LOUIS N..NEJ! Skrattade jag och Louis fortsatte att kittla mig.

Harry, med Chelsea på sina axlar kom upp på land och han började springa runt med henne snabbt, och hon skrek samtidigt som hon slog honom löst på huvudet. Louis slutade tillslut kittla mig under foten och han gick upp på land. Efter några minuter, satt jag fortfarande på hans axlar och vi började gå mot en kiosk. Eftersom den stängde åtta och klockan var halv åtta så skulle vi hinna köpa oss en varsin glass. Framför oss gick Harry och Chelseas nära varandra samtidigt som dom puttade löst på varandra och skrattade. Bakom oss gick resten av killarna och snackade. Louis satte ner mig på marken igen när vi var vid kiosken.

-Vi bjuder, sa plötsligt Liam och jag såg på honom med en konstig blick.

-Fast nej, det är lugnt! Protesterade Chelsea och jag höll med.

-Fast jo! Skrattade Zayn och jag suckade.

-Snälla? Harry såg på mig och Chelseas med puppy eys.

-Asså..började vi men Louis protesterade.

-Kom igen, välj nu vilken glass ni vill ha! Skrattade Louis och vände på mig och Chelsea och puttade oss försiktigt fram till kiosken.

Jag mötte Chelseas blick och båda två suckade lite tyst. Jag valde en Daim, medan Chelsea valde en Magnum . Sedan valde killarna en varsin glass och betalade. Vi gick tillbaka till stranden och satte oss på altanen på varsin solstol. Några minuter senare började Niall spela på sin gitarr igen, och gjädjen spreds när killarna började sjunga Up all night. Sedan började vi alla sjunga What Makes You Beautiful. Klockan närmade sig tio och stjärnorna på himlen började lysa.

-Vi ska nog gå nu.. Sa tillslut Niall och reste sig upp.

Killarna höll med och reste sig upp också. Jag och Chelsea nickade och ställde oss upp. Vi kramade killarna var och en och följde dom sedan till deras bil.

-Vi hör av oss imorgon eller nåt. Sa Zayn och jag skrattade till.

-Eller så gör vi det! Sa Chelsea.

-Vi ses. La jag till och vinkade.

Killarna hoppade in i bilen och körde iväg. Jag och Chelsea gick in i huset och la oss ner i sofforna.

-Jag älskar dom där killarna. Sa plötsligt Chelsea och jag skrattade.

-Mm, dom är jätte snälla. Känns som jag vi har känt dom sen vi var små.

-Vi måste höra av oss imorgon.

-Jaaa!

Vi skrattade tillsammans och sedan satte på tv:n.

Åh herregud. Där stod ju killarna. Framför oss och det var DOM som ville hänga med oss. Är detta verkligt? Killarna log stort mot oss och sedan tittade dom sig omkring.

-Sant, det var inte så många här. Skrattade Liam och jag och Nathalie log.

Plötsligt bredde Niall ut armarna och kramade mig och Nathalie. Jag såg på Nathalie och mötte hennes blick. Inombord skrek jag av glädje. Han släppte taget om oss och log mot oss.

-Ett tack att vi inte behövde sova i bilen. Skrattade han och jag log.

-Äsch, det var så lite så! Fnittrade Nathalie.

Jag sneglade mot Harrys håll och han stod bredvid Louis tätt ihop och dom tittade sig omrking. Plötsligt kände jag någon som ställde sig bakom mig och jag vände mig om. Nathalie log stort mot mig och lutade sig mot mitt öra.

-Harry såg på dig innan..länge. Viskade hon, på svenska och jag skrattade, samtidigt som jag slog henne löst på armen.

-Vi fattar ju.. Sa Zayn ironiskt och jag fnissade till.

-Så vad ska vi göra? Frågade jag och såg på killarna.

Dom bytte ut blickarna med varann.

-Öh.. sa dom alla samtidigt och jag skrattade.

-Vi tar och kör fotboll.. Sa Nathalie och killarna nickade.

-Mm, okej! Sa dom.

Nathalie och jag hämtade bollen tillsamans, eftersom vi tyckte det skulle bli pinsamt om en av oss stannade med killarna. Konstigt nog, egentligen. Vi började gå ut men vi stannade på altanen. Vi började lyssna vad dom pratade om eftersom vi var ungefär fem meter ifrån dom så vi hörde ungefär vad dom sa.

-Nej men.. Sa Louis och suckade.

-Kan inte vi.. Började Harry men Liam skakade på huvudet.

-Ni sa ju själv att ni tyckte om Nathalie och Chelsea?

Jag ryckte till och tog tag i Nathalies arm. Hon såg på mig och vi gick sakta in i huset igen.

-SERIÖST?! Skrek jag och Nathalie hoppade runt i huset.

-GAHA, jag döör! Skrek Nathalie.

Vi hoppade runt i några sekunder sen stannade vi till.

-Okej nu får vi lugna oss! Sa jag och Nathalie i kör och fnissade till.

Vi slappnade av och gick ut på altanen, gick ner till stranden och mötte killarna.

-Så hur blir lagen? Undrade Nathalie och log.

Liam såg på Harry och Louis och sedan på oss igen.

-Ska vi köra.. Niall jag och Zayn, mot Harry, dig och Chelsea? Sa han och jag nickade.

-Sure. Sa jag och tog bollen under armen, samtidigt som jag började gå med Nathalie.

-Vänta, var ska ni? Sa Zayn och började springa efter oss och sedan ställde sig bredvid mig.

-Det finns en fotbolls plan bara några meter här ifrån. Förklarade jag och såg på Zayn.

-Det är aldrig någon som spelar på den, så det är nog lugnt. Sa Nathalie efter mig och jag nickade.

-Aha okej! Sa Zayn, och snart kom Liam och ställde sig brevid Nathalie.

-Var skulle vi? Liam hörde ju inte vad vi sa till Zayn så vi förklarade igen när alla killarna kom.

Vi kom fram till fotbollsplanen, och som vanligt var ingen där. Vi ställde oss i lagen och bestämde vem som skulle stå var.

-Okej, vem vill va målis? Frågade jag och visste redan att det inte skulle vara Nathalie, eftersom hon älskade att springa runt på planen.

Ingen annan sa någonting så jag suckade till.

-Okej jag kan stå som målvakt! Skrattade jag och ställde mig vid målet.

Nathalie sprang fram till mig.

-Är det okej? Frågade hon oroligt.

-Jadå!

-Säkert?

Jag suckade till och fnissade till.

-Ja.. det är det, gå och gör mål nu! Sa jag och vände på Nathalie och puttade ut henne på planen.

Matchen drog igång och Zayn fick bollen först, och började springa mot målet. Plötsligt började Louis och Nathalie springa mot samma håll, för att stoppa Zayn. Louis märkte att Nathalie sprang mot samma håll så han började sakta ner, det började Nathalie också höra och hon snubblade till och ramlade ner på Louis.

-Shit! Sa jag och sprang fram till dom, som resten.

-Gick det bra? Sa allihopa och ställde sig runt Louis och Nathalie. Louis och Nathalie började gapskratta.

-Haha, ja det gick bra. Skrattade Louis och Nathalie samtidigt. Louis ställde sig snabbt upp och räckte fram handen till Nathalie.

Hon tog tag i den och Louis drog upp henne.

-Förlåt. Sa han och log sorgset mot Nathalie, som fnissade till.

-Det gör inget. Det var dessutom  jag som..Hon blev avbruten.

-Nej det var jag. Protesterade Louis och Nathalie log mot honom.

-Aja, det är bra att ingen av oss blev skadad eller så. Sa hon och Louis skrattade till och kramade om Nathalie snabbt som ett förlåt. Jag aw:ade lite tyst och Nathalie log stort mig mig.

Alla började skratta och jag kramade om Nathalie. Bara några minuter senare började vi spela igen. Nathalie passade bollen mot mig så jag skulle sparka ut den.

-Vänta, Chelsea passa. Hörde jag någon ropa och Harry kom och ställde sig några meter ifrån mig.

Jag nickade till och sparkade bollen hårt, mot Harry.

-FAN! Skrek jag och täckte över munnen med händerna.

Bollen flög mot Harry och träffade honom PRECIS mellan benen. Harry skrek till och vek ihop sig, samtidigt som ramlade ner på marken. Killarna började gapskratta medan jag sprang fram till honom och satte mig ner på huk.

-Förlåt mig Harry. Jäklar, förlåt! Sa jag oroligt och han tittade upp mot mig med lite tårar i ögonen.

-Nej.. d..det är lugnt. Stönade han till och började försiktigt ställa sig upp.

-Harry gick det bra? Sa plötsligt Nathalie som sprang fram till oss. Harry såg upp mot henne och nickade snabbt och snart kom resten.

-Åh vilken idiot jag är. Grymtade jag och Harry skrattade tyst till.

-Nej det är du inte. Sa han hest och log mot mig. Jag log tillbaka och kände hur mina kinder hettade försiktigt till.

Några minuter senare, bestämde vi oss för att inte spela fotboll längre och gick tillbaka hem igen, sakta eftersom Harry inte kunde.. gå så bra. Som tur efter några minuter på stranden blev det bättre.

-Är ni hungriga eller så? Frågade Nathalie och jag samtidigt och Niall nickade ivrigt.

-Haha, du är alltid hungrig.. skrattade Zayn.

Tillslut bestämde vi oss för att grilla. 

Jag och Chelsea hoppade av cyklarna och ställde dom längst med väggen till sommarstugan.

-Är det bara jag som tycker det är sjukt..? Skrattade jag och mötte Chelseas blick.

Hon skakade på huvudet och skrattade.

-Nathalie, det ÄR sjukt..

Jag fnissade tyst och låste upp dörren och skuttade in i huset tillsammans med Chelsea. Vi bestämde oss för att äta någonting, och vi gjorde en fruktsallad. Samtidigt som vi gjorde fruktsalladen och sedan åt pratade vi om vad som just hade hänt idag. Hände detta på riktigt? Skrev precis Zayn, Harry och Louis sina mobilnummer till oss? Hade vi precis fått någonslags, kontakt med killarna?

     Några timmar senare bestämde vi oss för att ta ett kvällsdopp eftersom klockan började närma sig 8 på kvällen. Vi badade i ungefär en timme och sedan bestämde vi oss för att se på film.  Dagen flög snabbt förbi och efter filmen gick vi och la oss.

-Nathalie, upp med dig! Hörde jag Chelsea ropa.

Jag öppnade ögonen och blev genast bländad av solen som sken in i rummet genom fönstret. Jag kliade mig i ögonen och la mig på ryggen. Jag sträckte på mig och gäspade några gånger innan jag gick upp ur sängen och gick in i köket där jag mötte Chelsea. Chelsea var redan påklädd och log mot mig.

-Jag gjorde pannkakor. Sa hon.

Jag log sömnigt mot Chelsea.

-Vad gullig du är då..Sa jag hest och satte mig vid matbordet.

Nån timme senare var Chelsea och jag påklädda i bikiniöverdel och ett par shorts. Vi klibbade på mascara på ögonfransarna och satte upp vårt hår i en hög tofs. Vi bestämde oss för att gå till stranden och sola.

-Är solstolarna redan nere på stranden? Hörde jag Chelsea ropa från huset.

-Ja det är dom! Svarade jag, som redan var nere på stranden och satt i en av solstolarna.

Snart kom Chelsea springande och satte sig på solstolen bredvid.

-Härligt med sol. Fnittrade hon.

-Åhja, det är det haha! Skrattade jag.

-Du när ska vi höra av oss till killarna? Frågade Chelsea och såg på mig.

-Jag vet inte kanske n.. jag blev avbruten av att Chelesas mobilen vibbrerade till.

-Säkert mamma eller nån.. suckade hon och tog upp sin väska och snart hade hon mobilen i handen.

Jag märkte snabbt att hennes ansiktuttryck ändrades. Hon började gapa och sedan flög hon upp ur solstolen och hoppade runt.

-Okejokejokej, vad är det ? Skrattade jag och ställde mig upp.

-DOM HAR SKRIVIT! Skrek hon och tog ett steg närmare mig.

Hon sträckte fram sin mobil och jag läste smset.

’’Hej, är detta Chelsea’s nummer? (: //Niall’’

Jag skrek till och började hoppa tillsammas med Chelsea.

-Det är heeelt .. amazing! Skrek Chelsea.

Folk lite längre bort tittade konstigt på oss och vi märkte det efter en lång stund så vi lugnade ner oss. Gud vad pinsamt.. Ett gäng killar stod och kollade på oss med ett leende och jag fnittrade till.

-Du en av dom där killarna glor något enormt på dig.. Viskade jag till Chelsea samtidigt som jag skrattade och Chelsea slog till mig på armen.

-Det gör han där också fast på dig.. Fnittrade hon samtidigt som jag suckade och fnissade till.

-Jaja svara nu! Sa jag och Chelsea mötte min blick.

-Va? Nej det känns jätte konstigt ju..

Jag såg konstigt på Chelsea.

-Vadå konstigt?

-Jo men.. asså

-Gud jag kan skriva istället. Skrattade jag och tog hennes mobil och satte mig ner i solstolen.

Chelseas flyttade på sin solstol närmare min och satte sig ner samtidigt som hon lutade sig närmare mobilskärmen.

-Hur ska man svara nu då?

-Typ, öh.. ’Ja detta är Chelseas nummer! :)/Nathalie.’ Sa Chelsea och jag nickade.

Jag skrev exakt så som hon sa och sedan tryckte på skicka. Både jag och Chelsea och jag fnittrade till. Vi hann knappt säga någonting när mobilen vibbrerade igen. Jag öppnade smset.

’’Åh, okej. Började bli typ orolig att det var fel nummer.. Vad håller ni på med då? ;)’’

-Vad gör vi för nåt..? Frågade jag Chelsea och hon skrattade till och ryckte på axlarna.

-Skriv typ att vi är på stranden och solar!

-Sant, det är det vi gör ju.. fnissade jag och skrev tillbaka.

Vi fick ett sms tillbaka snabbt.

’’Den stranden vid ert hus? Är det mycket folk där?’’

Chelsea och jag tittade omkring oss. Konstigt nog var det inte så mycket folk på stranden. Eftersom en bit av stranden tillhörde vår tomt så var det folk länge bort från oss.

’’Nej, inte så mycket folk! Och ja det är den stranden vid vårt hus.’’

Jag skickade smset.

-Undra varför dom undrar det..? Undrade Chelsea och jag ryckte på axlarna.

Mobilen vibbrerade än en gång och jag öppnade smset.

’’Vi kommer om ca 10 min! :)’’

Jag fick läsa om smset flera gånger för att fatta vad som precis hade skrivit till oss.

-Allvarligt?! Skrek jag och Chelsea samtidigt och vi rusade in i huset och ställde oss framför stora speglen vid hallen.

-Ser jag okej ut? Frågade Chelsea och såg på sin spegelbild.

-Jadå! Gör jag det då? Skrattade jag.

-Jaa!

Vi log mot varann och började gå tillbacka ner till stranden. Vi satte oss tillbaka ner i solstolarna och slappnade av. Vi log där i ungefär tio minuter.

-Hejsan! Hörde vi manliga engelska röster säga bakom oss.

Chelsea och jag såg på varann och vi log. Sakta gick vi upp ur solstolarna och vände oss om. 5 stycken killar stod framför oss.

-Hejhej! Sa jag och Chelsea samtidigt.

  (Chelsea)      (Nathalie)

Jag sprang in i rummet där jag och Nathalie hade sovit och rotade i min väska efter kläder som jag kunde ha på mig på signeringen. Nathalie gjorde samma sak, och efter ungefär en kvart hade vi på oss våra klänningar som vi hade tagit med oss.
-Åh..Det känns faktiskt som att det är på låtsas..sa Nathalie.
-Aa, sa jag och gick in på toaletten med min necessär. Jag ställde den på handfats kanten och tog fram min mascara, ögonskugga och puder. Nathalie kom med sin necessär och vi sminkade oss lite lätt.
-Det ser konstigt ut med för mycket va? sa jag
Nathalie nickade och satte lite lila ögonskugga på sig. När vi var klara gick jag och stekte pannkakor till frukost åt oss. Vi satte oss och åt ganska snabbt. Helst skulle man ju vara vid signeringen innan de andra var där så att man kom först.

-Kommer du? ropade Nathalie
-Jaa, jag kommer! ropade jag tillbaka.
Nathalie stod vid dörren, och jag höll på att sätta upp mitt hår i en tofs. Jag hängde min lilla handväska över axeln och gick ut till Nathalie vid dörren.
-Nu går vi! sa jag och vi gick ut genom dörren.  
Vi satte oss på våra cyklar eftersom vi inte hade någon bil och det gick ingen buss härifrån. Medan vi cyklade pratade vi om hur det skulle bli.
-Shit vad nervös jag är nu..sa jag
-Mm..sa Nathalie
Vi cyklade mot signeringen och efter ungefär en halvtimme var vi framme. Vi parkerade cyklarna och började gå mot det långa ledet som var där. Vi var ganska tidiga, och ändå var massa folk redan här.
-Natha!? sa jag och slog henne löst på armen.
-Vad? sa hon och kollade på mig
Jag pekade mot början av ledet och där satt killarna och signerade för fullt. Nathalie fnissade och hoppade runt lite.

Ledet rörde sig sakta framåt, och efter ungefär 45 minuter var det bara ca. 15 personer framför oss. Vi var väldigt nervösa och jag bet på mina naglar, och upptäckte att Nathalie gjorde samma sak. Snart var det bara ca. 10 personer framför oss, och då kom några yngre tjejer och trängde sig framför oss.
-Ursäkta, men vi stod här!? sa Nathalie och jag nickade mot dem.
-Och? Varför skulle jag bry mig? sa en av tjejerna och tittade kaxigt på oss.
-Kaxa inte upp dig mot oss, sa jag och tog ett steg närmare henne. Då puttade hon till mig, och jag föll ner på marken.
-Chelsea!? hörde jag Nathalie ropa. Jag satte mig upp och kollade på min klänning. Den var smutsig av grus och lite lera, och mina händer var lite uppskrapade av gruset.
-Fan..mumlade jag och reste mig sakta upp. Nathalie hjälpte mig och när jag stod upp så släppte hon mig och gick ännu lite närmare tjejerna.
-Vad i helvete gör ni!?..sa hon och såg arg ut.
-Chilla lite, sa jag och drog undan henne lite. Hon slet sig ur mitt grepp och gick fram till tjejerna igen.
-Ingen kaxar sig mot mina kompisar, sa hon och kollade ner på dem. Dem såg lite rädda ut, och till sist kom en stor man fram till oss.
-Behöver ni hjälp här mina damer? sa han och kollade på de små tjejerna.
-Eh..sa en av dem och viskade nåt till sin kompis. sedan sprang dem iväg och ställde sig på platsen dom stod på innan i ledet.
-Nej tack, allt är lugnt nu, sa jag och log.
-Säkert? Vad har hänt med din klänning? frågade han och såg chockad ut.
De andra tjejerna puttade henne, sa Nathalie och himlade med ögonen.
-Men det gick bra, fyllde jag i.
-Aha, aj då! sa han när han såg mina handflator.  
Jag nickade och han pekade på killarna i One direction och sa:
-Måste sticka igen..
Vi nickade och Nathalie lyste upp.
-Du är Paul va!? sa hon
-Hahah, aa, det är jag, sa han
Sedan gick han och ställde sig vid killarna igen. Nathalie och jag började fnissa.
-Vi har träffat Paul..! sa Nathalie
Jag nickade ivrigt och skrattade lite åt henne.
-KILLARNA, viskade Nathalie
Nu var det bara fem personer framför oss, och jag blev mer nervös än jag var innan. Det tror jag att Nathalie blev också. När det var våran tur så gick ni fram och killarna kollade på oss och Niall viskade till Liam, som viskade till Zayn, som viskade till Harry, som viskade till Louis som sa:
-Det är ni! på engelska
Vi nickade och skrattade lite. Dom hälsade på oss vi tog varsitt kort med dom. Sedan skrev sina autografer på våra armar och i våra skrivböcker som vi hade med oss. Harry hade mitt papper ganska länge och när jag väl fick det så såg jag att Nathalie också fick sitt sent från Louis. Vi kollade på papperna och läste vad som stod där. Det var ett nummer. Och en text.
”Call me maybe? xoxo”
Jag kollade upp på Harry och han log mot mig. Jag och Nathalie kollade på varandra och försökte dölja hur glada vi var. De skulle precis säga något när vi blev undanputtade av några andra tjejer som var bakom oss. Det sista vi såg av pojkarna var att Harry, Louis och Zayn mimade ”Call me maybe” och Harry slog till Zayn på armen och han skrattade. Louis sa någon till Zayn och dem skrattade igen.

När vi var borta från dem så kollade vi på varandra. Sedan skrek vi och hoppade upp och ner medan vi kramade varandra.
-Ska vi ringa? frågade Nathalie
-Såklart! sa jag
Sedan gick vi iväg mot våra cyklar och cyklade hem igen.

Chelsea's One Piece.

Nathalie's One Piece

-Men va faan.. suckade jag och reste mig upp ur sängen, och med hårda steg började jag gå till ytter dörren.
Vilken idiot kommer och plingar på såhär sent?!
Snart kom Chelsea efter mig och var lika irriterad och arg som jag.
-Vem kan det vara? Väste Chelsea.
-Inte vet jag.. ååh, jag som precis började liksom somna.
Jag låste upp dörren och öppnade. Man såg knappt någonting. Det var riktigt mörkt.
-Vad?! Sa jag och Chelsea högt och arg, när vi öppnade dörren.
Vi fick inget svar, utan några mummel hördes.
-Ursäkta!? Sa Chelsea och tog armarna i kors.
-Ni kan väl svara, det är för fan mitt i natten..varför plingar ni på såhär sent?!
-Uhm.. förlåt? Sa en mörk, osäker, manlig röst på engelska ute i mörkret.
Jag och Chelsea stelnade till. Jag vände mig om mot Chelsea och mötte hennes blick. Vi båda såg på varandra med en konstig blick.
-Saken är den.. öh, att vår bil har ..  typ gått sönder. Och vi undrar bara om var den närmaste.. bil macken finns? Sa en annan manlig röst på engelska.
Chelsea tog några steg närmare mig.
-Kan dom inte svenska eller vadå? viskade hon till mig.
-.. Tydligen inte..Viskade jag tillbaka.
-Ska vi svara på engelska..? Frågade Chelsea mig.
-Aa.. jag tror det. Svarade jag.
-Uhm.. den närmaste.. bil macken är typ 1 mil härifrån. Förklarade Chelsea på engelska.
En stor suck hördes från killarna i mörkret.
-Äh, så långt kan inte vi putta biljävlen. Sa en av dom.
-Louis, Harry! Ni behöver inte putta bilen längre.. det är 1 mil till nästa bilmack. Ropade en  annan och började gå bort.
Chelsea slog till mig på armen löst, och jag såg på henne med en förvånad blick.
-Är det bara jag som tycker lite synd om killarna? Viskade hon.
-Mm, jag gör det också. Sa jag.
-Vi kanske..Chelsea blev avbruten av en av killarna.
-Men tack i alla fall.. Sa han och började gå bort längre in i mörkret.
-Ey! Hörni! Ni kan annars ta och komma in så länge, någon stund eller så och så kan vi se vad vi kan fixa. Ropade jag efter dom, utan att tänka efter.
Jag var egentligen en väldigt osäker person när det gäller sånt. Men jag började tycka synd om dom,.. så varför inte? Föresten, så var det inga gamla gubbröster, så dom var väl lika gamla som oss eller lite äldre?
-Öh.. är det säkert?
-Jadå! Ropade Chelsea och skrattade.
-Killar, ni hörde.. vi är välkomna in..
-Nej men asså det är lugnt.. ropade en annan längre bort.
-Jo, kom nu! Ropade jag och Chelsea samtidigt och skrattade till.
-Okej, tack så mycket! Ropade killarna.
Chelsea och jag backade längre in i korridoren så att killarna kunde komma in. Hur många var dom egentligen? Ju närmare ljustet killarna kom, blev jag mer och mer spänd, och tillslut ville jag bara sjunka ner genom marken, när ljustet föll på dom så att man såg vilka det var.  
Jag och Chelsea såg på killarna med stora ögon.
- Oj..öh, sa jag och Chelsea tyst.
Det var inga, precis ’‘vanliga’’ killar som snackade engelska med oss. Det var, dom fem killarna från One Direction.
-Mm.. hej. Sa dom och vinkade.
Chelsea började försiktigt dra mig ut ur rummet.
-Kan ni vänta en sekund..? Sa hon.
-O..okej. Svarade killarna och nickade.
-Ursäkta.. hehe. Sa jag och snart var jag och Chelsea bakom väggen.
-Asså fattar du inte hur pinsamt detta är!? Sa Chelsea oroligt nästan inte kunde andas.
-Åh jääklar.. här står vi med linne och pyjamas byxor. Great! Sa jag samtidigt som jag såg ner på våra kläder och bet mig i läppen.
-Jag tar på mig min One Piece.. Sa Chelsea bestämt och började med snabba steg gå till sovrummet.
-Usch vad pinsamt.. usch.. usch.. sa hon samtidigt som hon gick.
Snart var jag efter henne och tog på mig en One Piece jag med. Försiktigt gick vi ut ur rummet och tillbaka i hallen. Där killarna fortfarande stod, utan att röra sig ur fläcken.
Jag kunde knappt hålla mig för skratt så jag skrattade till lite och killarna såg på mig.
-Förlåt.. öh, ni är välkomna in.
-Tack. Sa dom och log mot mig.
-Vill ni ha något..? Undrade Chelsea.
-Nejdå.. det är lugnt. Sa dom och log mot Chelsea.
Killarna satte sig med en duns i sofforna och pustade ut. De såg riktigt riktigt trötta ut. Jag och Chelsea försökte komma på vilken kille var vem.
Zayn, var den som la sig först ner i den stora soffan, och Niall, Liam satte sig på brevid honom. I den andra, mindre soffan, låg Harry och Louis satt.. på honom. Haha såg riktigt roligt ut.
-Vad heter ni? Sa plötsligt, alla killar i kör.
-Jag heter Chelsea. Började Chelsea och log stort.
-Nathalie! Sa jag och vinkade lite lätt, samtidigt som jag log.
-Okej! Ni vet väl vilka vi är..? Sa Liam.
Jag och Chelsea nickade.
-Oj.. öh, ni kanske också vill sätta er?
-Nejdå.. sa Chelsea och gäspade.
- Naw, trött? Sa Harry och skrattade till.
Chelsea såg på honom och rodnade lite lite grann.
-Aa, sa hon och log smått.
Jag blev snabbt smittad av Chelsea, och gäspade till också.
-Aw, jag tycker synd om er verkligen.. asså ni kanske ska gå och lägga er..? Sa Louis och log mot mig.
-Vad ska ni göra då? Skrattade jag.
-Äsch, vi klarar oss. Vi kan ta och sova i bilen.
-Nej, det är lugnt. Ni kan sova här i soffan. Sa Chelsea och jag nickade.
Killarna bytte ut blickarna med varandra.
-Vi ger oss av så tidigt som möjligt! Sa Niall och nickade.
-Som ni vill.. Sa jag och Chelsea.
-Godnatt. Sa killarna och log stort mot oss.
-Och tack. Fortsatte dom.
-Godnatt på er med.. Sa jag och Chelsea vinkade lite lätt mot killarna och log.
Vi kom in i sovrummet och Chelsea stängde dörren efter sig hårt.
-Gjorde vi rätt nu? Sa jag oroligt.
-.. Nathalie, dom är trötta, dom har saker att göra imorgon. Vi får se..
-Mm, låt dom sova nu.
-Låt MIG sova nu! Skrattade Chelsea och slängde sig i sängen.
Jag skrattade och la mig brevid henne.

Nästa dag
Jag och Chelsea vaknade samtidigt och vi var pigga. Solen sken starkt in i rummet, genom fönstret. Med snabba steg gick vi ut ur sovrummet, till vardagsrummet. Men inga killar var kvar. Istället låg det en lapp på soffbordet, som jag tog genast och började läsa högt för Chelsea.
-Som vi hade lovat, vi gav oss av tidigt.. Men tack så mycket för att vi fick sova här. Hoppas ni sov gott!
Jag såg på Chelsea.
-Åh, .. Suckade jag.
-Vad suckar du åt?! Vi ska ju se dom idag på signeringen Nathalie! Skrattade Chelsea, och jag lyste upp i ett leende.

(Nisse) (Stugan)

WOW! Vi vann verkligen! Det hade jag aldrig trott..Jag kände mig spänd inför träffen med One direction, men samtidigt var jag nervös. Dom hade ju aldrig varit våra idoler eller något sånt, utan vi hade bara lyssnat på deras musik några gånger och så. Inget mer.

Jag hade precis lagt på luren med Nathalie och hoppade runt i mitt rum.
-Vi vann!! Vi vann verkligen! nästan skrek jag. Plötsligt hörde jag fotsteg i trappan och mamma öppnade min dörr till rummet.
-Vad är det? sa hon chockat. Jag sprang fram till henne, och försökte förklara.
-Mamma! Jag och Nathalie vann en tävling och vi ska få träffa One direction!! Mamma kollade på mig i en sekund innan hon kramade om mig.
-Jag är så glad för din skull!
Hon släppte taget och jag gick fram till min garderob. Jag rotade bland alla sakerna och drog fram kläder som jag skulle ha med mig till Nathalie´s stuga som vi skulle åka till idag.

Förresten, jag är Chelsea, och bor i en liten stad i Sverige. Växjö. Det är inte mycket som händer här, men jag trivs. Jag fyllde 17 för 2 månader sedan, och fick riktigt bra presenter. Jag ska få ett syskon! Både dåligt och bra. Jobbigt och skönt. Iallafall, jag har inga syskon just nu. Jag bor med min mamma, pappa och en hund. Min familj betyder mycket för mig, och det gör ju såklart mina vänner också. Min bästa kompis, Nathalie och jag är väldigt lika. Nej, inte i utseendet, utan våra intressen och så. Båda ÄLSKAR verkligen musik, och kläder. Vi går ofta och shoppar tillsammans, och hittar alltid massa kläder som vi inte har råd med.

-Jag går ner och sätter på lite te, så kan vi äta frukost tillsammans, sa mamma.
-Visst, jag kommer när jag har packat klart!

Jag packade alla grejerna som jag skulle behöva, och sedan gick jag ner till mamma. Pappa var visst ute med Nisse (hunden) så jag och mamma var ensamma.
-Mamma, vi måste skynda oss! Bussen går om en halvtimme! sa jag stressat och satte mig vid bordet.
-Jajaja, sa hon och ställde en kopp med te framför mig. Jag tackade och började dricka. Snart hade jag ätit klart och sprang upp för trappan. I mitt rum stod min väska som jag hade packat innan. Jag tog tag i den och sprang ner för trappan igen. I hallen tog jag på mig en tunn kofta och mina röda Converse skor.
-Mamma? ropade jag. Hon dök upp bakom väggen och gick fram till mig.
-Åh, älskling! Jag kommer sakna dig! sa hon och kramade om mig. Jag försökte krama tillbaka så gott det gick, men det var lite svårt med väskan i handen.
-Kommer sakna dig med! Jag kommer ju tillbaka snart, sa jag. Vi släppte taget om varandra, och nu stod vi framför varandra.
-Mm, och ha det så roligt! Hälsa Nathalie! sa hon och log.
-Det ska jag! Hälsa pappa och Nisse!
-Absolut! sa hon och precis då ringde det på dörren. Jag öppnade och det var pappa och Nisse.
-Hej! sa jag och mamma samtidigt.
-Ni kom precis i tid för att säga hejdå till Chelsea! sa mamma.
Pappa och Nisse gick in, och jag klappade Nisse på ryggen.
-Det var tanken, vi ville ju hinna säga hejdå, sa pappa och kramade mig.
-Ha det så kul nu! sa han och släppte taget.
Nisse gnydde och kollade upp på mig. Jag satte mig ner på huk, och klappade honom lite.
-Nu måste du gå! sa mamma stressat.
-Oj, är klockan så mycket? sa jag förvånat och ställde mig upp.
-Ja! sa mamma och öppnade dörren åt mig. Jag gick ut och vinkade lite till dom.
-Hejdå! sa jag och backade nedför uppfarten.
-Hejdå! ropade mamma och pappa tillbaka, och jag vände mig om och sprang mot busstationen. Jag såg att Nathalie redan stod där och väntade på mig. Jag sprang fram och kramade henne, och precis då kom bussen. Vi gick på den och satte oss och pustade ut.
-Gud vad roligt det ska bli! sa Nathalie spänt och min mobil plingade till.
-Oj, förlåt, ska bara kolla vad det var. Jag fiskade upp mobilen ur fickan och såg att det var Rix Fm som skrev att One direction just nu hade gått på planet till Sverige. Jag visade sms:et för Nathalie, och vi blev väldigt glada, men samtidigt nervösa.
-Tänk om jag blir helt dålig på engelska, och glömmer allt jag kan säga på engelska! sa Nathalie, och jag nickade.
-Usch! Nu blev jag också nervös över det..
Bussen åkte mot stugan, och efter 6 och en halv timme var vi framme. På resten av bussresan hade vi ätit godis, sovit, kollat på tv, ringt våra föräldrar och pratat en massa.
-Äääääntligen framme! sa jag när vi hade klivit av bussen. Nathalie skrattade och vi började gå mot stugan. Det var väldigt fint här.
Chelsea skynda då, sölkorv! ropade Nathalie som var ca. 5 meter framför mig. Jag räckte ut tungan åt henne, och hon skrattade åt mig. När vi var framme vid stugan pustade vi ut, och Nathalie slängde sin väska innanför dörren och sprang in i huset. Jag gick in och la min väska jämte hennes, och efter en stund kom hon ner för trappan med två solstolar i händerna.
-Hjälp mig! sa hon och skrattade lite. Jag skrattade åt henne, innan jag tog en av solstolarna och gick ut med den. Stugan låg ganska nära havet, så vi satte stolarna vid stranden och satt och solade, och pratade tills solen gick ner. Vi hade det jättekul och badade en stund också. När vi hade gått in var vi jättehungriga.
-Vi kanske borde fixa mat..sa jag, och Nathalie tyckte samma sak. Nathalie vände sig om, och jag tog min väska och gick in i rummet som vi skulle sova i. Jag hade varit här många gånger innan, när jag var mindre. Plötsligt hörde jag att Nathalie skrek. Jag sprang ut i köket och såg att hon stod på en stol med en stekpanna i handen.
-VAD ÄR DET!? sa jag och kollade runt i köket efter nån person eller ett djur, men hittade inget.
-S..s...Spindel! sa hon och pekade på taket. Jag gick fram till henne och kollade upp i taket. Där satt en ganska stor spindel i ett spindelnät.
Men Nathalie!? sa jag och drog ut en stol från bordet. Sedan ställde jag mig på den och tog spindeln i handen. Nathalie kollade på mig och jag tog ut spindeln i trädgården. Jag har konstigt nog aldrig varit rädd för spindlar. Jag är rädd för ormar och sånt, men inte spindlar.

När jag kom in så hade Nathalie samlat sig och stod och tog fram flingor och mjölk.
-Flingor? sa hon och log.
-Visst! sa jag och satte mig vid bordet.
Vi började äta, och pratade om träffen med One direction. Vad ska vi ha på oss? När vi hade ätit klart så var vi väldigt trötta efter den långa resan. Jag diskade, och Nathalie bäddade rent sängarna. Jag gick och tog på mig mina pyjamasbyxor och ett linne, och Nathalie tog på sig sin pyjamas. Sedan borstade vi tänderna och fixade oss för sängen. När vi var klara så gick vi och la oss. Det var ganska varmt i stugan, så jag orkade inte ha täcket på mig. Vi pratade lite, men efter ett tag orkade vi inte mer, och försökte sova. Precis då plingade det på dörren.
- Men vad fa..? hörde jag Nathalie säga i mörkret.

Chelsea's sommar klänning.

Nathalie's sommar klänning.   

-Ha en riktigt skön sommar!
Det sista ordet gjorde mig nästan knäsvag. Sommar.. Jag ska ha sommarlov! Inget plugg, utan bara sol och värme! Vänner, resor, bad och fest. Jag kunde redan föreställa mig mitt sommarlov. Det skulle bli bäst. 9, långa, underbara veckor.  
Jag såg på mina bästa vänner, som stod brevid mig, och var lika glada som jag. Jag mötte deras blickar och vi log till varann.

Klassen jublade till och en glad känsla spred sig i hela salen.
Det är sommarlov.

Mitt namn är Nathalie. Nathalie Almén. Jag bor i en liten stad i Sverige. Växjö, har du hört talas om den? Domkyrkan, Grand Samarkand? Skitsamma..
Jag har ett ganska bra liv. Jag trivs, vart jag än är. Jag har vänner, jag litar på, och som betyder mycket för mig. Min familj, är viktigast för mig.
Jag har precis fyllt 17 år, och har fortfarande riktigt många drömmar jag måste uppnå, sen jag var typ 13 år gammal. Jag är väldigt beroende av dans. Jag dansar nästan jämt. Mode är något jag gillar. Jag gillar att klä mig så som mode visar. Inte för att visa mig cool, men jag tycker det är kul att ha nya kläder, och att ha en egen stil, som modet visar. Musik, det är mitt liv. Kan inte leva utan det. Måste typ hela tiden gå runt med hörlurar i öronen och lyssna på musik. Annars så, blir världen tråkig eller nåt..
Jag är både vän med killar och tjejer. Jag har alltid trivts hos killarna, och dom har alltid vara snälla mot mig. Så det fortsätter så, väldigt länge. Min stora förebild är min syster, som är 23. Hon har alltid varit det. Det kanske låter konstigt, för väldigt många ha sina förebilder som är kändisar. Det har jag faktiskt aldrig haft.
Men idoler, det har jag minsann haft. När jag var yngre, var jag helt frustrerad av kändisar, och det var väldigt mycket Robert Downey Jr och One Direction som jag var ’‘intresserad av’’. Låter konstigt, jag vet, kan nästan inte föreställa mig det själv!
Men egentligen, vad ska jag ha och berätta? Jag har ett helt sommarlov framför mig!

-Nathalieeee! Hörde jag välbekanta röster ropa.
Jag vände mig om, och där trängdes mina underbara killar i folkmassan. Mina underbara vänner.
-Heey guys! Skrattade jag, och mötte dom i en gruppkram.
-Det är förfest hemma hos Jonte ikväll, kommer du?
-Såklart, men då måste Chelsea hänga med.
-Jadå! Skrattade killarna och släppte taget om mig.
Jag sneglade över en av killarnas axlar, och såg där minsann en av mina bästa vänner, Chelsea stå med sina föräldrar, prata och hon skrattade sitt söta skratt.
-Chelsea är där, killar jag går till henne, och vi ses hos Jonte då da! Sa jag till killarna samtidigt som jag skrattade, och dom nickade.
Jag gick fram till Chelsea, och hon såg på mig med ett stort leende. Vi möttes i en kram, och vi började fnissa.
-Ett helt freaking sommarlov väntar på oss! Skrattade hon.
Jag lyste upp i ett stort leende och nickade.
-Det är förfest hos Jonte, du kommer? Sa jag.
-Såklart!
Jag började titta mig omkring.
-Var är resten av tjejerna? Frågade jag.
-Ingen aning, vi måste säga hejdå till dom!
-Jaaa! herregud, alla åker utomlands, jag tänkte vara kvar i Sverige i sommar.
-Jag med. Skrattade Chelsea.
-Det vet jag ju! Sa jag och log mot henne.
Tillsammans började vi tränga oss förbi folkmassan och fann tillslut resten av vårt gäng. Det blev ett långt hejdå, med kramar och några enstaka töntiga tårar. 4 timmar senare, klockan halv sju var förfesten hemma hos Jonte i fullgång. Chelsea och jag tog kanske några drinkar, men satt för det mesta och pratade med varann och några andra. Senare på kvällen runt tio var alla beredda för den stora festen. Där dansade jag och Chelsea loss, och hade det sjukt kul. Vi drack kanske några glas öl, men inte lika mycket som resten. En del var så fulla så att dom låg på golvet och skrek. Efter klockan ett började jag och Chelsea bli trötta, så vi bestämda att åka hem.
-Skulle du kunna ringa efter en taxi? Skrek Chelsea så att jag kunde höra henne.
-Okej!
Jag gick in på toan för att kunna ha det lite tystnad och ringde efter en taxi. Bara efter 5 minuter stod taxin utanför huset, och vi var påväg ut. Det var tyst i bilen. Ingen sa någonting, utan det ända som hördes var Rix Fm som spelades på radion.
-Vinn 2 biljetter till One Direction signering, den 20 juni i Kalskrona. Om du svarar rätt på frågan, Vad heter de 5 killarnas efternamn? Det finns 40 biljetter! Smsa till 0771 5253.
Jag såg på Chelsea och hon såg på mig.
-Ska vi..? Frågade jag, och Chelsea nickade ivrigt.
Vi visste ju deras efternamn, inte för att vi var några idoler, men när vi var yngre så tyckte vi väldigt mycket om dom. Föresten, det är sommarlov, lite kul kan man väl ha och smsa rätt svar? Vi kommer ändå inte vinna..

Nästa morgon.
Jag öppnade mina ögon, hastigt. Solen, som sken genom fönstret in i rummet bländade mig. Jag kunde inte på länge förstå vad som hade väckt mig, på detta viset. Men jag fick tillslut på att det var min mobil som ringde. Med en sömnig röst svarade jag.
-Mm, hallå? Sa jag.
-Hejsanhejsan! Rix Fm här, du har just vunnit biljetter till One Directions signering den 20 juni!
Va?


- Ett ögonblick! Sa jag samtidigt som jag rusade ut ur rummet för att hämta hemtelefonen.
Jag knappade in Chelseas mobilnummer, och hon svarade snabbt.
-Nathalie!? Varför hörde jag just i radion att..Tjöt Chelsea men jag avbröt henne.
-Jag har precis vunnit biljetter, till One Direction signering.
Det uppstod en tystnad.
-Öh, hallå är någon där? Hördes det i andra luren,
Jag tog mobilen.
-Ja, jag är kvar! Åh, vad kul! Sa jag och skrattade.
-Du får resten av din information på sms! Grattis hörru!
-Tack! Åh, vad kul tack! Sa jag och la på, samtidigt som jag la ner mobilen i fickan.
-Nathalie? Hörde jag Chelsea ropa i luren.
-Mm? Sa jag med ett fniss.
- Vi åker dit?
Jag skrattade.
- Såklart!

Vi är två stycken tjejer, födda 1999 juni, december.

Båda två är väldigt intresserade av att skriva noveller, och har därför skapat en tillsamans. Och eftersom One Direction är ett band vi gillar, har vi bestämt att vi ska göra en novell om dom! :)

Denna novellen kommer handla om 2 stycken tjejer, Chelsea och Nathalie, som har känt varann sen F-klass. Sommaren 2012, blir inte som alla andra sommrar. De träffar 5 stycken killar, som dom spenderar hela sin sommar med. 5 stycken killar, som dom blir riktigt bra vänner med.

Ni vet ju redan VILKA 5 killar vi menar ;) Haha.
I alla fall, kika in då och då och läs vidare :) Vi kommer lägga upp typ 3 gånger per vecka kanske eller så!

Tack och hej! :)

Katta Ella.