Chelsea's One Piece.

Nathalie's One Piece

-Men va faan.. suckade jag och reste mig upp ur sängen, och med hårda steg började jag gå till ytter dörren.
Vilken idiot kommer och plingar på såhär sent?!
Snart kom Chelsea efter mig och var lika irriterad och arg som jag.
-Vem kan det vara? Väste Chelsea.
-Inte vet jag.. ååh, jag som precis började liksom somna.
Jag låste upp dörren och öppnade. Man såg knappt någonting. Det var riktigt mörkt.
-Vad?! Sa jag och Chelsea högt och arg, när vi öppnade dörren.
Vi fick inget svar, utan några mummel hördes.
-Ursäkta!? Sa Chelsea och tog armarna i kors.
-Ni kan väl svara, det är för fan mitt i natten..varför plingar ni på såhär sent?!
-Uhm.. förlåt? Sa en mörk, osäker, manlig röst på engelska ute i mörkret.
Jag och Chelsea stelnade till. Jag vände mig om mot Chelsea och mötte hennes blick. Vi båda såg på varandra med en konstig blick.
-Saken är den.. öh, att vår bil har ..  typ gått sönder. Och vi undrar bara om var den närmaste.. bil macken finns? Sa en annan manlig röst på engelska.
Chelsea tog några steg närmare mig.
-Kan dom inte svenska eller vadå? viskade hon till mig.
-.. Tydligen inte..Viskade jag tillbaka.
-Ska vi svara på engelska..? Frågade Chelsea mig.
-Aa.. jag tror det. Svarade jag.
-Uhm.. den närmaste.. bil macken är typ 1 mil härifrån. Förklarade Chelsea på engelska.
En stor suck hördes från killarna i mörkret.
-Äh, så långt kan inte vi putta biljävlen. Sa en av dom.
-Louis, Harry! Ni behöver inte putta bilen längre.. det är 1 mil till nästa bilmack. Ropade en  annan och började gå bort.
Chelsea slog till mig på armen löst, och jag såg på henne med en förvånad blick.
-Är det bara jag som tycker lite synd om killarna? Viskade hon.
-Mm, jag gör det också. Sa jag.
-Vi kanske..Chelsea blev avbruten av en av killarna.
-Men tack i alla fall.. Sa han och började gå bort längre in i mörkret.
-Ey! Hörni! Ni kan annars ta och komma in så länge, någon stund eller så och så kan vi se vad vi kan fixa. Ropade jag efter dom, utan att tänka efter.
Jag var egentligen en väldigt osäker person när det gäller sånt. Men jag började tycka synd om dom,.. så varför inte? Föresten, så var det inga gamla gubbröster, så dom var väl lika gamla som oss eller lite äldre?
-Öh.. är det säkert?
-Jadå! Ropade Chelsea och skrattade.
-Killar, ni hörde.. vi är välkomna in..
-Nej men asså det är lugnt.. ropade en annan längre bort.
-Jo, kom nu! Ropade jag och Chelsea samtidigt och skrattade till.
-Okej, tack så mycket! Ropade killarna.
Chelsea och jag backade längre in i korridoren så att killarna kunde komma in. Hur många var dom egentligen? Ju närmare ljustet killarna kom, blev jag mer och mer spänd, och tillslut ville jag bara sjunka ner genom marken, när ljustet föll på dom så att man såg vilka det var.  
Jag och Chelsea såg på killarna med stora ögon.
- Oj..öh, sa jag och Chelsea tyst.
Det var inga, precis ’‘vanliga’’ killar som snackade engelska med oss. Det var, dom fem killarna från One Direction.
-Mm.. hej. Sa dom och vinkade.
Chelsea började försiktigt dra mig ut ur rummet.
-Kan ni vänta en sekund..? Sa hon.
-O..okej. Svarade killarna och nickade.
-Ursäkta.. hehe. Sa jag och snart var jag och Chelsea bakom väggen.
-Asså fattar du inte hur pinsamt detta är!? Sa Chelsea oroligt nästan inte kunde andas.
-Åh jääklar.. här står vi med linne och pyjamas byxor. Great! Sa jag samtidigt som jag såg ner på våra kläder och bet mig i läppen.
-Jag tar på mig min One Piece.. Sa Chelsea bestämt och började med snabba steg gå till sovrummet.
-Usch vad pinsamt.. usch.. usch.. sa hon samtidigt som hon gick.
Snart var jag efter henne och tog på mig en One Piece jag med. Försiktigt gick vi ut ur rummet och tillbaka i hallen. Där killarna fortfarande stod, utan att röra sig ur fläcken.
Jag kunde knappt hålla mig för skratt så jag skrattade till lite och killarna såg på mig.
-Förlåt.. öh, ni är välkomna in.
-Tack. Sa dom och log mot mig.
-Vill ni ha något..? Undrade Chelsea.
-Nejdå.. det är lugnt. Sa dom och log mot Chelsea.
Killarna satte sig med en duns i sofforna och pustade ut. De såg riktigt riktigt trötta ut. Jag och Chelsea försökte komma på vilken kille var vem.
Zayn, var den som la sig först ner i den stora soffan, och Niall, Liam satte sig på brevid honom. I den andra, mindre soffan, låg Harry och Louis satt.. på honom. Haha såg riktigt roligt ut.
-Vad heter ni? Sa plötsligt, alla killar i kör.
-Jag heter Chelsea. Började Chelsea och log stort.
-Nathalie! Sa jag och vinkade lite lätt, samtidigt som jag log.
-Okej! Ni vet väl vilka vi är..? Sa Liam.
Jag och Chelsea nickade.
-Oj.. öh, ni kanske också vill sätta er?
-Nejdå.. sa Chelsea och gäspade.
- Naw, trött? Sa Harry och skrattade till.
Chelsea såg på honom och rodnade lite lite grann.
-Aa, sa hon och log smått.
Jag blev snabbt smittad av Chelsea, och gäspade till också.
-Aw, jag tycker synd om er verkligen.. asså ni kanske ska gå och lägga er..? Sa Louis och log mot mig.
-Vad ska ni göra då? Skrattade jag.
-Äsch, vi klarar oss. Vi kan ta och sova i bilen.
-Nej, det är lugnt. Ni kan sova här i soffan. Sa Chelsea och jag nickade.
Killarna bytte ut blickarna med varandra.
-Vi ger oss av så tidigt som möjligt! Sa Niall och nickade.
-Som ni vill.. Sa jag och Chelsea.
-Godnatt. Sa killarna och log stort mot oss.
-Och tack. Fortsatte dom.
-Godnatt på er med.. Sa jag och Chelsea vinkade lite lätt mot killarna och log.
Vi kom in i sovrummet och Chelsea stängde dörren efter sig hårt.
-Gjorde vi rätt nu? Sa jag oroligt.
-.. Nathalie, dom är trötta, dom har saker att göra imorgon. Vi får se..
-Mm, låt dom sova nu.
-Låt MIG sova nu! Skrattade Chelsea och slängde sig i sängen.
Jag skrattade och la mig brevid henne.

Nästa dag
Jag och Chelsea vaknade samtidigt och vi var pigga. Solen sken starkt in i rummet, genom fönstret. Med snabba steg gick vi ut ur sovrummet, till vardagsrummet. Men inga killar var kvar. Istället låg det en lapp på soffbordet, som jag tog genast och började läsa högt för Chelsea.
-Som vi hade lovat, vi gav oss av tidigt.. Men tack så mycket för att vi fick sova här. Hoppas ni sov gott!
Jag såg på Chelsea.
-Åh, .. Suckade jag.
-Vad suckar du åt?! Vi ska ju se dom idag på signeringen Nathalie! Skrattade Chelsea, och jag lyste upp i ett leende.

(Nisse) (Stugan)

WOW! Vi vann verkligen! Det hade jag aldrig trott..Jag kände mig spänd inför träffen med One direction, men samtidigt var jag nervös. Dom hade ju aldrig varit våra idoler eller något sånt, utan vi hade bara lyssnat på deras musik några gånger och så. Inget mer.

Jag hade precis lagt på luren med Nathalie och hoppade runt i mitt rum.
-Vi vann!! Vi vann verkligen! nästan skrek jag. Plötsligt hörde jag fotsteg i trappan och mamma öppnade min dörr till rummet.
-Vad är det? sa hon chockat. Jag sprang fram till henne, och försökte förklara.
-Mamma! Jag och Nathalie vann en tävling och vi ska få träffa One direction!! Mamma kollade på mig i en sekund innan hon kramade om mig.
-Jag är så glad för din skull!
Hon släppte taget och jag gick fram till min garderob. Jag rotade bland alla sakerna och drog fram kläder som jag skulle ha med mig till Nathalie´s stuga som vi skulle åka till idag.

Förresten, jag är Chelsea, och bor i en liten stad i Sverige. Växjö. Det är inte mycket som händer här, men jag trivs. Jag fyllde 17 för 2 månader sedan, och fick riktigt bra presenter. Jag ska få ett syskon! Både dåligt och bra. Jobbigt och skönt. Iallafall, jag har inga syskon just nu. Jag bor med min mamma, pappa och en hund. Min familj betyder mycket för mig, och det gör ju såklart mina vänner också. Min bästa kompis, Nathalie och jag är väldigt lika. Nej, inte i utseendet, utan våra intressen och så. Båda ÄLSKAR verkligen musik, och kläder. Vi går ofta och shoppar tillsammans, och hittar alltid massa kläder som vi inte har råd med.

-Jag går ner och sätter på lite te, så kan vi äta frukost tillsammans, sa mamma.
-Visst, jag kommer när jag har packat klart!

Jag packade alla grejerna som jag skulle behöva, och sedan gick jag ner till mamma. Pappa var visst ute med Nisse (hunden) så jag och mamma var ensamma.
-Mamma, vi måste skynda oss! Bussen går om en halvtimme! sa jag stressat och satte mig vid bordet.
-Jajaja, sa hon och ställde en kopp med te framför mig. Jag tackade och började dricka. Snart hade jag ätit klart och sprang upp för trappan. I mitt rum stod min väska som jag hade packat innan. Jag tog tag i den och sprang ner för trappan igen. I hallen tog jag på mig en tunn kofta och mina röda Converse skor.
-Mamma? ropade jag. Hon dök upp bakom väggen och gick fram till mig.
-Åh, älskling! Jag kommer sakna dig! sa hon och kramade om mig. Jag försökte krama tillbaka så gott det gick, men det var lite svårt med väskan i handen.
-Kommer sakna dig med! Jag kommer ju tillbaka snart, sa jag. Vi släppte taget om varandra, och nu stod vi framför varandra.
-Mm, och ha det så roligt! Hälsa Nathalie! sa hon och log.
-Det ska jag! Hälsa pappa och Nisse!
-Absolut! sa hon och precis då ringde det på dörren. Jag öppnade och det var pappa och Nisse.
-Hej! sa jag och mamma samtidigt.
-Ni kom precis i tid för att säga hejdå till Chelsea! sa mamma.
Pappa och Nisse gick in, och jag klappade Nisse på ryggen.
-Det var tanken, vi ville ju hinna säga hejdå, sa pappa och kramade mig.
-Ha det så kul nu! sa han och släppte taget.
Nisse gnydde och kollade upp på mig. Jag satte mig ner på huk, och klappade honom lite.
-Nu måste du gå! sa mamma stressat.
-Oj, är klockan så mycket? sa jag förvånat och ställde mig upp.
-Ja! sa mamma och öppnade dörren åt mig. Jag gick ut och vinkade lite till dom.
-Hejdå! sa jag och backade nedför uppfarten.
-Hejdå! ropade mamma och pappa tillbaka, och jag vände mig om och sprang mot busstationen. Jag såg att Nathalie redan stod där och väntade på mig. Jag sprang fram och kramade henne, och precis då kom bussen. Vi gick på den och satte oss och pustade ut.
-Gud vad roligt det ska bli! sa Nathalie spänt och min mobil plingade till.
-Oj, förlåt, ska bara kolla vad det var. Jag fiskade upp mobilen ur fickan och såg att det var Rix Fm som skrev att One direction just nu hade gått på planet till Sverige. Jag visade sms:et för Nathalie, och vi blev väldigt glada, men samtidigt nervösa.
-Tänk om jag blir helt dålig på engelska, och glömmer allt jag kan säga på engelska! sa Nathalie, och jag nickade.
-Usch! Nu blev jag också nervös över det..
Bussen åkte mot stugan, och efter 6 och en halv timme var vi framme. På resten av bussresan hade vi ätit godis, sovit, kollat på tv, ringt våra föräldrar och pratat en massa.
-Äääääntligen framme! sa jag när vi hade klivit av bussen. Nathalie skrattade och vi började gå mot stugan. Det var väldigt fint här.
Chelsea skynda då, sölkorv! ropade Nathalie som var ca. 5 meter framför mig. Jag räckte ut tungan åt henne, och hon skrattade åt mig. När vi var framme vid stugan pustade vi ut, och Nathalie slängde sin väska innanför dörren och sprang in i huset. Jag gick in och la min väska jämte hennes, och efter en stund kom hon ner för trappan med två solstolar i händerna.
-Hjälp mig! sa hon och skrattade lite. Jag skrattade åt henne, innan jag tog en av solstolarna och gick ut med den. Stugan låg ganska nära havet, så vi satte stolarna vid stranden och satt och solade, och pratade tills solen gick ner. Vi hade det jättekul och badade en stund också. När vi hade gått in var vi jättehungriga.
-Vi kanske borde fixa mat..sa jag, och Nathalie tyckte samma sak. Nathalie vände sig om, och jag tog min väska och gick in i rummet som vi skulle sova i. Jag hade varit här många gånger innan, när jag var mindre. Plötsligt hörde jag att Nathalie skrek. Jag sprang ut i köket och såg att hon stod på en stol med en stekpanna i handen.
-VAD ÄR DET!? sa jag och kollade runt i köket efter nån person eller ett djur, men hittade inget.
-S..s...Spindel! sa hon och pekade på taket. Jag gick fram till henne och kollade upp i taket. Där satt en ganska stor spindel i ett spindelnät.
Men Nathalie!? sa jag och drog ut en stol från bordet. Sedan ställde jag mig på den och tog spindeln i handen. Nathalie kollade på mig och jag tog ut spindeln i trädgården. Jag har konstigt nog aldrig varit rädd för spindlar. Jag är rädd för ormar och sånt, men inte spindlar.

När jag kom in så hade Nathalie samlat sig och stod och tog fram flingor och mjölk.
-Flingor? sa hon och log.
-Visst! sa jag och satte mig vid bordet.
Vi började äta, och pratade om träffen med One direction. Vad ska vi ha på oss? När vi hade ätit klart så var vi väldigt trötta efter den långa resan. Jag diskade, och Nathalie bäddade rent sängarna. Jag gick och tog på mig mina pyjamasbyxor och ett linne, och Nathalie tog på sig sin pyjamas. Sedan borstade vi tänderna och fixade oss för sängen. När vi var klara så gick vi och la oss. Det var ganska varmt i stugan, så jag orkade inte ha täcket på mig. Vi pratade lite, men efter ett tag orkade vi inte mer, och försökte sova. Precis då plingade det på dörren.
- Men vad fa..? hörde jag Nathalie säga i mörkret.

Chelsea's sommar klänning.

Nathalie's sommar klänning.   

-Ha en riktigt skön sommar!
Det sista ordet gjorde mig nästan knäsvag. Sommar.. Jag ska ha sommarlov! Inget plugg, utan bara sol och värme! Vänner, resor, bad och fest. Jag kunde redan föreställa mig mitt sommarlov. Det skulle bli bäst. 9, långa, underbara veckor.  
Jag såg på mina bästa vänner, som stod brevid mig, och var lika glada som jag. Jag mötte deras blickar och vi log till varann.

Klassen jublade till och en glad känsla spred sig i hela salen.
Det är sommarlov.

Mitt namn är Nathalie. Nathalie Almén. Jag bor i en liten stad i Sverige. Växjö, har du hört talas om den? Domkyrkan, Grand Samarkand? Skitsamma..
Jag har ett ganska bra liv. Jag trivs, vart jag än är. Jag har vänner, jag litar på, och som betyder mycket för mig. Min familj, är viktigast för mig.
Jag har precis fyllt 17 år, och har fortfarande riktigt många drömmar jag måste uppnå, sen jag var typ 13 år gammal. Jag är väldigt beroende av dans. Jag dansar nästan jämt. Mode är något jag gillar. Jag gillar att klä mig så som mode visar. Inte för att visa mig cool, men jag tycker det är kul att ha nya kläder, och att ha en egen stil, som modet visar. Musik, det är mitt liv. Kan inte leva utan det. Måste typ hela tiden gå runt med hörlurar i öronen och lyssna på musik. Annars så, blir världen tråkig eller nåt..
Jag är både vän med killar och tjejer. Jag har alltid trivts hos killarna, och dom har alltid vara snälla mot mig. Så det fortsätter så, väldigt länge. Min stora förebild är min syster, som är 23. Hon har alltid varit det. Det kanske låter konstigt, för väldigt många ha sina förebilder som är kändisar. Det har jag faktiskt aldrig haft.
Men idoler, det har jag minsann haft. När jag var yngre, var jag helt frustrerad av kändisar, och det var väldigt mycket Robert Downey Jr och One Direction som jag var ’‘intresserad av’’. Låter konstigt, jag vet, kan nästan inte föreställa mig det själv!
Men egentligen, vad ska jag ha och berätta? Jag har ett helt sommarlov framför mig!

-Nathalieeee! Hörde jag välbekanta röster ropa.
Jag vände mig om, och där trängdes mina underbara killar i folkmassan. Mina underbara vänner.
-Heey guys! Skrattade jag, och mötte dom i en gruppkram.
-Det är förfest hemma hos Jonte ikväll, kommer du?
-Såklart, men då måste Chelsea hänga med.
-Jadå! Skrattade killarna och släppte taget om mig.
Jag sneglade över en av killarnas axlar, och såg där minsann en av mina bästa vänner, Chelsea stå med sina föräldrar, prata och hon skrattade sitt söta skratt.
-Chelsea är där, killar jag går till henne, och vi ses hos Jonte då da! Sa jag till killarna samtidigt som jag skrattade, och dom nickade.
Jag gick fram till Chelsea, och hon såg på mig med ett stort leende. Vi möttes i en kram, och vi började fnissa.
-Ett helt freaking sommarlov väntar på oss! Skrattade hon.
Jag lyste upp i ett stort leende och nickade.
-Det är förfest hos Jonte, du kommer? Sa jag.
-Såklart!
Jag började titta mig omkring.
-Var är resten av tjejerna? Frågade jag.
-Ingen aning, vi måste säga hejdå till dom!
-Jaaa! herregud, alla åker utomlands, jag tänkte vara kvar i Sverige i sommar.
-Jag med. Skrattade Chelsea.
-Det vet jag ju! Sa jag och log mot henne.
Tillsammans började vi tränga oss förbi folkmassan och fann tillslut resten av vårt gäng. Det blev ett långt hejdå, med kramar och några enstaka töntiga tårar. 4 timmar senare, klockan halv sju var förfesten hemma hos Jonte i fullgång. Chelsea och jag tog kanske några drinkar, men satt för det mesta och pratade med varann och några andra. Senare på kvällen runt tio var alla beredda för den stora festen. Där dansade jag och Chelsea loss, och hade det sjukt kul. Vi drack kanske några glas öl, men inte lika mycket som resten. En del var så fulla så att dom låg på golvet och skrek. Efter klockan ett började jag och Chelsea bli trötta, så vi bestämda att åka hem.
-Skulle du kunna ringa efter en taxi? Skrek Chelsea så att jag kunde höra henne.
-Okej!
Jag gick in på toan för att kunna ha det lite tystnad och ringde efter en taxi. Bara efter 5 minuter stod taxin utanför huset, och vi var påväg ut. Det var tyst i bilen. Ingen sa någonting, utan det ända som hördes var Rix Fm som spelades på radion.
-Vinn 2 biljetter till One Direction signering, den 20 juni i Kalskrona. Om du svarar rätt på frågan, Vad heter de 5 killarnas efternamn? Det finns 40 biljetter! Smsa till 0771 5253.
Jag såg på Chelsea och hon såg på mig.
-Ska vi..? Frågade jag, och Chelsea nickade ivrigt.
Vi visste ju deras efternamn, inte för att vi var några idoler, men när vi var yngre så tyckte vi väldigt mycket om dom. Föresten, det är sommarlov, lite kul kan man väl ha och smsa rätt svar? Vi kommer ändå inte vinna..

Nästa morgon.
Jag öppnade mina ögon, hastigt. Solen, som sken genom fönstret in i rummet bländade mig. Jag kunde inte på länge förstå vad som hade väckt mig, på detta viset. Men jag fick tillslut på att det var min mobil som ringde. Med en sömnig röst svarade jag.
-Mm, hallå? Sa jag.
-Hejsanhejsan! Rix Fm här, du har just vunnit biljetter till One Directions signering den 20 juni!
Va?


- Ett ögonblick! Sa jag samtidigt som jag rusade ut ur rummet för att hämta hemtelefonen.
Jag knappade in Chelseas mobilnummer, och hon svarade snabbt.
-Nathalie!? Varför hörde jag just i radion att..Tjöt Chelsea men jag avbröt henne.
-Jag har precis vunnit biljetter, till One Direction signering.
Det uppstod en tystnad.
-Öh, hallå är någon där? Hördes det i andra luren,
Jag tog mobilen.
-Ja, jag är kvar! Åh, vad kul! Sa jag och skrattade.
-Du får resten av din information på sms! Grattis hörru!
-Tack! Åh, vad kul tack! Sa jag och la på, samtidigt som jag la ner mobilen i fickan.
-Nathalie? Hörde jag Chelsea ropa i luren.
-Mm? Sa jag med ett fniss.
- Vi åker dit?
Jag skrattade.
- Såklart!

Vi är två stycken tjejer, födda 1999 juni, december.

Båda två är väldigt intresserade av att skriva noveller, och har därför skapat en tillsamans. Och eftersom One Direction är ett band vi gillar, har vi bestämt att vi ska göra en novell om dom! :)

Denna novellen kommer handla om 2 stycken tjejer, Chelsea och Nathalie, som har känt varann sen F-klass. Sommaren 2012, blir inte som alla andra sommrar. De träffar 5 stycken killar, som dom spenderar hela sin sommar med. 5 stycken killar, som dom blir riktigt bra vänner med.

Ni vet ju redan VILKA 5 killar vi menar ;) Haha.
I alla fall, kika in då och då och läs vidare :) Vi kommer lägga upp typ 3 gånger per vecka kanske eller så!

Tack och hej! :)

Katta Ella.